Ölbloggarstafetten rond 2

Då var det dags att dra igång andra omgången i ölbloggarstaffetten. Efter vår glasprovning är det kanske dags att fokusera mer på innehållet. Det vill säga på malt, humle, jäst, vatten och -- tallkottar. Tallkottar, kanske inte. Men vad finns om man ser förbi tyska renhetslagen? Vad kan man använda sig av för ingredienser egentligen? Och varför just dessa i sådana fall? När vi lämnar över staffettpinnen till fabrikör Ekstedt på pärlor för svin, är temat alltså "icke traditionella ingredienser".

Tolka ämnet fritt. Har du svårt med inspirationen kan du alltid utgå från frågorna som nyligen ställdes eller: Vad har du använt förutom de traditionella ingredienserna? Hur blev det? Vad vill du prova i framtiden?

P.S Det konstigaste vi här på Humlörerna provat hittills är att kolsyrejäsa ett öl med PEZ (de små godisarna).

Ölbloggarstafetten - 12 Glasprovning

Turen har kommit till humlörerna att ta stafettglaset och springa vidare mot mål. Vi fick i uppgift av Stefan på Beerdrivel att ta oss i kragen och göra den provning vi tidigare talat om. På grund av att det öl vi bryggde inte riktigt blev som vi tänkt så hamnade projektet på is, men nu fick vi vackert gå och handla lite öl och köra ändå.

Så här lade vi upp provningen. Först recenserade vi ölet ur referensglaset sedan diskuterade vi vad vi tyckte om ölet. Efter det så körde vi sten, sax, påse om vem som skulle börja. Turordningen blev Hnrkg, Drutten och sist Simon. Sedan hälldes ölet upp i de olika glasen och vi försökte få ungefär samma fallhöjd på alla glas men självklart blir det små skillnader i det. Alla glas fylldes med vad som uppskattningsvis var halva volymen av glaset. Referensglaset var hela tiden närvarande så att man kunde gå tillbaka och jämföra mot det och dessutom hade vi kaffeburken närvarande för att kunna bryta av när näsan fått jobba lite för hårt. När alla provat alla glas så diskuterade vi åter igen våra resultat. Här kommer lite kort om vad som sades och skrevs.

Referensglaset (vanlig ölkupa)
Doft: Bränt socker, malt, humle, frisk, blommigt, saltlakrits, kola, örter, aprikos, tallbarr, mustigt, oraffinerat socker, sirap, ”kokt” (en negativ doft som är lite unken).

Smak: Lätt men lång beska, passiv karamellmaltighet, humlekotte, bränt socker, säd, lätt rostat, mineraler, barrskog.

Drick-känsla: Skönt glas att dricka ur.

Diskussion: Innan själva provningen sade vi inte så mycket om detta glas.

Extra stor vinkupa

Doft: Större mer intensiv doft, mindre frisk, betonar örtigheten, mer sirap, mer ”kokt”, bredare.
Saker som inte hittades i referensglaset: Grön paprika, grönsakssötma, citronsorbé, toner av alkohol.

Smak: Örtigare, mindre söt men fylligare, beskan försvinner en aning.

Drick-känsla: Här går våra åsikter åt olika håll men omdömena är ”klumpigt”, ”överväldigande” och ”toppbetyg”

Diskussion: Detta glas märktes tydligt att det var en favorit vad gäller doft och smak men det är väldigt brett och man måste tänka på att man håller i det. Det kändes ganska genomgripande som att alla blev lite förvånade över hur mycket detta glas öppnade upp dofter och smaker vilket inte alltid behöver vara något direkt positivt.

Pint/nonic
Doft: Tunnare, samma fast mindre, kantigare doft, ”högre dofter”, platt, instängt/unket.

Smak: Inte lika fyllig, mindre ”kokt”, mer torkade frukter och mindre färsk frukt, mer kick i början, känns torrare.

Drick-känsla: Här går våra åsikter återigen isär. Två av oss gillar det här glaset och tycker att det är bra att dricka ur. Den tredje tycker att det är ett tråkigt glas helt utan känsla.

Diskussion: En klassiker! Doft- och smakmässigt lämnar det ganska mycket att önska men helt klart ett bra glas när man vet vad det är man dricker och kanske siktar på att dricka ett par glas, men kanske inte när man ska prova eller recensera ett öl.

Typiskt ölglas på fot
Doft: Mycket mellanregister, mer bränt, örtigare, mer tall, mer humle, ”gåpåigare” doft.

Smak: Humlesmaken försvinner lite men beskan framträder mer, mer kick i början, mindre bränt socker, betoning på de fräscha frukterna istället för de torkade.
Saker som inte hittades i referensglaset: Mjölk som stått framme, julmust.

Drick-känsla: Här är vi i alla fall överens. Skönt glas att både hålla i och dricka ur. Elegant.

Diskussion: Här är vi inte riktigt överens vad gäller smak och doft. Vissa tyckte att detta glas gav ölet ett rejält lyft och andra blev förvånade över hur lite glaset gjorde för ölet. Men vi var alla eniga om att detta är ett bra ölglas.

Typiskt vitvinsglas
Doft: Fräschare över lag, mindre ”kokt”, djupare doft, färre undertoner.
Saker som inte hittades i referensglaset: Nyligen släckta stearinljus, en fruktig humle (som inte hittades i något av de andra glasen).

Smak: Rundare, ganska lik smaken i referensglaset men beskare.

Drick-känsla: Här går vi isär igen. Två tyckte att det kändes lyxigt medan den tredje muttrade något om medelmåtta.

Diskussion: Detta var en intressant upplevelse då formen på kupan är praktiskt taget likadan som referensglasets men mycket mindre. Vi gillade alla vad glaset gjorde för smak och doft.

Veteölsglas
Doft: Citrus, ljus doft, tall, malt, sirap, lakrits. En av oss skrev att alla dofter kändes dämpade.
Saker som inte hittades i referensglaset: En ton av schampo, medicin, jordigt, rötter.

Smak: Samma som doften ungefär, två av oss tyckte att ölet plötsligt började smaka lite mer veteöl.

Drick-känsla: Otympligt och klumpigt men det är ju lite coolt också.

Diskussion: När diskussionen kom till detta glas blev det liv i luckan. Det var en av oss som stod för dofterna och smakerna ”citrus, ljus doft, tall, malt, sirap” och de andra två för ”schampo, medicin, jordigt, rötter” och att det dämpade allting. Frågan om Pavlov var framme med sina hundar kom upp då en uttryckte att han tycket att ölet började smaka lite som veteöl i det glaset. Det gick så långt att vi kom fram till att vi måste prova veteöl i åtminstone två olika glas någon gång. Diskussionen om detta glas var både mer hetlevrad och längre än någon annan och det enda vi egentligen kom fram till var att glaset är ”otympligt och klumpigt men det är ju lite coolt också”.

Avslutning
Efter att provningen var klar så passade vi på att korka upp en Lefimans kriek som jag haft i förrådet en stund nu men som dagen innan provningen hade hittat in i kylen. Självklart var vi tvungna att prova samma öl från varandras glas. Det var ett mycket gott öl ur alla tre glas men det var tydlig skillnad på de tre glas vi valt att fortsätta dricka ur.

Tankar efter provningen: Jag trodde nog att glaset gjorde skillnad för hur ölet upplevdes men att det var så stor skillnad hade jag aldrig trott. Om någon ställt fram den ”vanliga ölkupan” och ”typiskt ölglas på fot” i en blind provning med samma öl hade jag nog varit helt övertygad om att det är två olika öl som är på vag mot samma mål. Det samma gäller ”extra stor vinkupa” och ”pintglaset” då hade jag nog tror att det är samma öltyp men det är två som har tolkat den olika.

Vi här på Humlörerna rekommenderar alla att prova något liknande hemma. Man kanske inte behöver prova sex olika glas men två-tre stycken i alla fall. Ta två kompisar och köp samma öl så går ni hem och väljer olika glas och provar av varandra.

Nu är vi i mål och hämtar andan lite, kanske tar oss en vätskepåfyllning efter det långa loppet. Men som vanligt när man gjort något påfrestande men roligt så vill man ju oftast “på´t igen”. Är ni redo för ett nytt lopp eller ska vi sluta här? Om ni vill löpa en runda till så postar jag helt enkelt en ny post med uppdraget.
Sist men inte minst så har vi ju inte berättat vad det är för öl vi provat kan ni gissa?

Saison Dupont Biologique – fantastique!

Inhandlat på Alko i Helsingfors: Saison Dupont Biologique.

Grumlig, ljusgul vätska. Skummet är intensivt vitt och explosionsartat, men lägger sig snabbt.

I doften finns råa växtsafter och sötmandel; äppelvariationer – gröna äpplen, men också bokna äpplen om inte lika framträdande. Mogen citrus och ett slags "torrhet".

Äppeltemat fortsätter. Komplext samspel mellan beska, sötma och syra. Beskan påminner om grönt gräs och råa växtsafter – som barken från smågrenar. Grapeliknande. Det är en passiv och len sötma som bär upp denna saison. Kanske kan man kalla det "en naturlig sötma". Syran, som för tankarna till äpple, träffar tungan med ens och klingar på ett harmoniskt sätt ut i den pågående beskan och omfamnas också slutligen av sötman.

Saison Dupont Biologique är en balanserad öl – i sin komplexitet – där beskans olika lager tillsammans med en välavvägd sötma toppas av en direkt, plötslig och uppiggande syrlighet.

Varför köpte jag endast en flaska?

Förberedelser

Humlörerna har haft annat för sig än att dricka öl ett tag men det blir nog jämnvikt i öldrickandet eftersom vi var på SM i hembryggt öl och provade mängder med fantastiska öl.

Men snart är det dags att prova lite öl igen och det är även dags för det första kapitlet i glasexperimentet snart. Det sägs ju att glaset är av stor betydelse för drycken. När det kommer till utseende och känsla är det ju ganska självklart men när det kommer till doft och smak är det inte lika självklart. Inte för oss i alla fall. Hur stor inverkan har glaset på smak och doft egentligen? Det ska vi prova.

Det vi har tänkt göra då är att vi först provar ett öl ur ett referensglas (troligtvis kupa), sedan provar vi samma öl ur en rad andra glas och jämför mot referensglaset. Självklart så halvfyller vi bara glasen efter som vi är ansvarsfulla öldrickare, plus att vi vill kunna snurra runt ölet i glaset. Vi har också tänkt att vi ska göra samma test med tre olika öl. Ett öl med betoning på humle, ett med betoning på malt och så förstås ett med betoning på jäst. Skriv gärna en kommentar om ni tycker att vi glömt något.

Tyvärr saknar humlörernas glasförråd pilsnerflöjt och kalk men istället finns det vinglas och jättestora vinglas. Dessutom finns det tre varianter av veteölsglas, amerikanskt pintglas och nonic, så förstås några varianter av tumbler. Nu ska det bara sållas bland alla glas och få ihop tid till en humlörkväll så bär det av mot ny kunskap om glas.

HÄR är även en länk till ofiltrerat.ses "glasvecka" mycket intressant läsning.

Här är även en bild på humle som vägs upp till torrhumling så att vi kommer ha ett välhumlat öl till första experimentet.

Brakspear Bitter

Det är dåligt om riktigt god folköl men några finns det. Min favorit som jag hittat hittills är Brakspear Bitter som ligger på 3,4 %.

Färgen är mörk koppar. Doften maltig, fruktig, lätt humlig och aningar av trä. Över lag ganska mustig doft. Smaken är fruktig, maltig, lite söt och med en stadig, molande beska.

Skulle passa till detta: Kvällens middag var en kanon matchning. Hemgjord hamburgare.

Mycket bra mat öl som jag köper lite då och då när jag går förbi rätt affärer. Det är även bra att den inte är särskilt stark. Det är också lite intressant att de startar jäsningen i en jästank och sedan låter den falla fritt genom luften till en ny jästank.

Frithiofsson pratar öl

Efter som jag jobbar kväll idag kunde jag i godan ro dricka mitt morgonkaffe framför nyheterna. Efter som det är fredag så pratar Bengt Frithiofsson om vad man ska dricka till helgen. Jag gillar Bengt, han är rolig.

Det känns alltid lite kul när vin-människor ska förstå sig på öl. Förstå mig rätt nu, jag förklarar inte krig mot vin-människor. Jag dricker gärna vin emellanåt men jag skulle aldrig ge mig på att förklara något om vin eller sprit om inte gjort min läxa. Han har små poänger i vad han sägen i klippet här men att kalla öl för "inte öl" är bara dumt.

I förra inlägget gjorde jag någon form av kärleksförklaring till min ungdom och dessa sentimentala känslor väcktes av S:t Eriks pilsner, den gillar Bengt inte alls. Intressant.

Nå, se själva istället för att läsa mitt gnäll.

Ps. Jag lovar, det kommer en recension snart Ds.

Öl som väcker minnen

Jag sitter här och dricker en S:t Eriks pilsner och den får mig att tänka lite på en öl jag drack mycket av när jag var mellan 16 och 18 år. S:t Eriks pilsner är en god öl men det blir ingen recension men det är ett mycket bra exempel på pilsner med en amerikansk twist utan att det blir för mycket. Det öl den får mig att tänka på är i alla fall Egger 3,5% eller Egger leicht som den verkar heta nu för tiden. Jag vet inte varför jag plötsligt tänker på den. Det kanske är den tydliga malt bilden, den fasta beskan eller helt enkelt att jag inte särskilt ofta dricker öl av den här typen längre. Undrar vad min ungdoms jag hade tyck om S:t Eriks pilsner?

Egger var i alla fall en sån billig öl, även en 16-åring hade råd att dela en platta med en kompis en helg, som man hittade i små livsmedelsaffärer där 16-åringar fick handla öl. Jag minns inte alls hur den smakade. Men samtidigt kanske inte det primära målet var samma som det är idag. Det jag däremot minns är att vi alltid drack våra Egger rumstempererade för att de smakade ”urk” när de var kalla. Det finner jag mycket intressant idag och skulle vilja prova en Egger idag och kanske ta reda på vad det var som smakade så illa när den var kall, eller om det helt enkelt var en vana att inte kunna kyla sina öl efter som föräldrarna ofta också ville kolla i kylen. En annan kul grej är att det stod något i stil med bryggd enligt renhetslagen från 1516 på baksidan och vi stackars ovetande ungdomar trodde att det hade att göra med hur rent bryggeriet var. Det är tur att man vet bättre idag. Har ni några intressanta historier från ungdomen? Eller kanske ännu viktigare, vet någon var man kan hitta Egger idag så att jag kan få prova den mer lite mer tränade smaklökar?