måndag 13 september 2010

Ölbloggarstafetten rond 2


Då var det dags att dra igång andra omgången i ölbloggarstaffetten. Efter vår glasprovning är det kanske dags att fokusera mer på innehållet. Det vill säga på malt, humle, jäst, vatten och -- tallkottar. Tallkottar, kanske inte. Men vad finns om man ser förbi tyska renhetslagen? Vad kan man använda sig av för ingredienser egentligen? Och varför just dessa i sådana fall? När vi lämnar över staffettpinnen till fabrikör Ekstedt på pärlor för svin, är temat alltså "icke traditionella ingredienser".
Tolka ämnet fritt. Har du svårt med inspirationen kan du alltid utgå från frågorna som nyligen ställdes eller: Vad har du använt förutom de traditionella ingredienserna? Hur blev det? Vad vill du prova i framtiden?

P.S Det konstigaste vi här på Humlörerna provat hittills är att kolsyrejäsa ett öl med PEZ (de små godisarna).

måndag 23 augusti 2010

Ölbloggarstafetten - 12 Glasprovning


Turen har kommit till humlörerna att ta stafettglaset och springa vidare mot mål. Vi fick i uppgift av Stefan på Beerdrivel att ta oss i kragen och göra den provning vi tidigare talat om. På grund av att det öl vi bryggde inte riktigt blev som vi tänkt så hamnade projektet på is, men nu fick vi vackert gå och handla lite öl och köra ändå.

Så här lade vi upp provningen. Först recenserade vi ölet ur referensglaset sedan diskuterade vi vad vi tyckte om ölet. Efter det så körde vi sten, sax, påse om vem som skulle börja. Turordningen blev Hnrkg, Drutten och sist Simon. Sedan hälldes ölet upp i de olika glasen och vi försökte få ungefär samma fallhöjd på alla glas men självklart blir det små skillnader i det. Alla glas fylldes med vad som uppskattningsvis var halva volymen av glaset. Referensglaset var hela tiden närvarande så att man kunde gå tillbaka och jämföra mot det och dessutom hade vi kaffeburken närvarande för att kunna bryta av när näsan fått jobba lite för hårt. När alla provat alla glas så diskuterade vi åter igen våra resultat. Här kommer lite kort om vad som sades och skrevs.

Referensglaset (vanlig ölkupa)
Doft: Bränt socker, malt, humle, frisk, blommigt, saltlakrits, kola, örter, aprikos, tallbarr, mustigt, oraffinerat socker, sirap, ”kokt” (en negativ doft som är lite unken).

Smak: Lätt men lång beska, passiv karamellmaltighet, humlekotte, bränt socker, säd, lätt rostat, mineraler, barrskog.

Drick-känsla: Skönt glas att dricka ur.

Diskussion: Innan själva provningen sade vi inte så mycket om detta glas.


Extra stor vinkupa
Doft: Större mer intensiv doft, mindre frisk, betonar örtigheten, mer sirap, mer ”kokt”, bredare.
Saker som inte hittades i referensglaset: Grön paprika, grönsakssötma, citronsorbé, toner av alkohol.

Smak: Örtigare, mindre söt men fylligare, beskan försvinner en aning.

Drick-känsla: Här går våra åsikter åt olika håll men omdömena är ”klumpigt”, ”överväldigande” och ”toppbetyg”

Diskussion: Detta glas märktes tydligt att det var en favorit vad gäller doft och smak men det är väldigt brett och man måste tänka på att man håller i det. Det kändes ganska genomgripande som att alla blev lite förvånade över hur mycket detta glas öppnade upp dofter och smaker vilket inte alltid behöver vara något direkt positivt.

Pint/nonic
Doft: Tunnare, samma fast mindre, kantigare doft, ”högre dofter”, platt, instängt/unket.

Smak: Inte lika fyllig, mindre ”kokt”, mer torkade frukter och mindre färsk frukt, mer kick i början, känns torrare.

Drick-känsla: Här går våra åsikter återigen isär. Två av oss gillar det här glaset och tycker att det är bra att dricka ur. Den tredje tycker att det är ett tråkigt glas helt utan känsla.

Diskussion: En klassiker! Doft- och smakmässigt lämnar det ganska mycket att önska men helt klart ett bra glas när man vet vad det är man dricker och kanske siktar på att dricka ett par glas, men kanske inte när man ska prova eller recensera ett öl.

Typiskt ölglas på fot
Doft: Mycket mellanregister, mer bränt, örtigare, mer tall, mer humle, ”gåpåigare” doft.

Smak: Humlesmaken försvinner lite men beskan framträder mer, mer kick i början, mindre bränt socker, betoning på de fräscha frukterna istället för de torkade.
Saker som inte hittades i referensglaset: Mjölk som stått framme, julmust.

Drick-känsla: Här är vi i alla fall överens. Skönt glas att både hålla i och dricka ur. Elegant.

Diskussion: Här är vi inte riktigt överens vad gäller smak och doft. Vissa tyckte att detta glas gav ölet ett rejält lyft och andra blev förvånade över hur lite glaset gjorde för ölet. Men vi var alla eniga om att detta är ett bra ölglas.

Typiskt vitvinsglas
Doft: Fräschare över lag, mindre ”kokt”, djupare doft, färre undertoner.
Saker som inte hittades i referensglaset: Nyligen släckta stearinljus, en fruktig humle (som inte hittades i något av de andra glasen).

Smak: Rundare, ganska lik smaken i referensglaset men beskare.

Drick-känsla: Här går vi isär igen. Två tyckte att det kändes lyxigt medan den tredje muttrade något om medelmåtta.

Diskussion: Detta var en intressant upplevelse då formen på kupan är praktiskt taget likadan som referensglasets men mycket mindre. Vi gillade alla vad glaset gjorde för smak och doft.

Veteölsglas
Doft: Citrus, ljus doft, tall, malt, sirap, lakrits. En av oss skrev att alla dofter kändes dämpade.
Saker som inte hittades i referensglaset: En ton av schampo, medicin, jordigt, rötter.

Smak: Samma som doften ungefär, två av oss tyckte att ölet plötsligt började smaka lite mer veteöl.

Drick-känsla: Otympligt och klumpigt men det är ju lite coolt också.

Diskussion: När diskussionen kom till detta glas blev det liv i luckan. Det var en av oss som stod för dofterna och smakerna ”citrus, ljus doft, tall, malt, sirap” och de andra två för ”schampo, medicin, jordigt, rötter” och att det dämpade allting. Frågan om Pavlov var framme med sina hundar kom upp då en uttryckte att han tycket att ölet började smaka lite som veteöl i det glaset. Det gick så långt att vi kom fram till att vi måste prova veteöl i åtminstone två olika glas någon gång. Diskussionen om detta glas var både mer hetlevrad och längre än någon annan och det enda vi egentligen kom fram till var att glaset är ”otympligt och klumpigt men det är ju lite coolt också”.

Avslutning
Efter att provningen var klar så passade vi på att korka upp en Lefimans kriek som jag haft i förrådet en stund nu men som dagen innan provningen hade hittat in i kylen. Självklart var vi tvungna att prova samma öl från varandras glas. Det var ett mycket gott öl ur alla tre glas men det var tydlig skillnad på de tre glas vi valt att fortsätta dricka ur.

Tankar efter provningen: Jag trodde nog att glaset gjorde skillnad för hur ölet upplevdes men att det var så stor skillnad hade jag aldrig trott. Om någon ställt fram den ”vanliga ölkupan” och ”typiskt ölglas på fot” i en blind provning med samma öl hade jag nog varit helt övertygad om att det är två olika öl som är på vag mot samma mål. Det samma gäller ”extra stor vinkupa” och ”pintglaset” då hade jag nog tror att det är samma öltyp men det är två som har tolkat den olika.

Vi här på Humlörerna rekommenderar alla att prova något liknande hemma. Man kanske inte behöver prova sex olika glas men två-tre stycken i alla fall. Ta två kompisar och köp samma öl så går ni hem och väljer olika glas och provar av varandra.

Nu är vi i mål och hämtar andan lite, kanske tar oss en vätskepåfyllning efter det långa loppet. Men som vanligt när man gjort något påfrestande men roligt så vill man ju oftast “på´t igen”. Är ni redo för ett nytt lopp eller ska vi sluta här? Om ni vill löpa en runda till så postar jag helt enkelt en ny post med uppdraget.
Sist men inte minst så har vi ju inte berättat vad det är för öl vi provat kan ni gissa?

onsdag 4 augusti 2010

Saison Dupont Biologique – fantastique!

Inhandlat på Alko i Helsingfors: Saison Dupont Biologique.

Grumlig, ljusgul vätska. Skummet är intensivt vitt och explosionsartat, men lägger sig snabbt.

I doften finns råa växtsafter och sötmandel; äppelvariationer – gröna äpplen, men också bokna äpplen om inte lika framträdande. Mogen citrus och ett slags "torrhet".

Äppeltemat fortsätter. Komplext samspel mellan beska, sötma och syra. Beskan påminner om grönt gräs och råa växtsafter – som barken från smågrenar. Grapeliknande. Det är en passiv och len sötma som bär upp denna saison. Kanske kan man kalla det "en naturlig sötma". Syran, som för tankarna till äpple, träffar tungan med ens och klingar på ett harmoniskt sätt ut i den pågående beskan och omfamnas också slutligen av sötman.

Saison Dupont Biologique är en balanserad öl – i sin komplexitet – där beskans olika lager tillsammans med en välavvägd sötma toppas av en direkt, plötslig och uppiggande syrlighet.

Varför köpte jag endast en flaska?

måndag 3 maj 2010

Förberedelser

Humlörerna har haft annat för sig än att dricka öl ett tag men det blir nog jämnvikt i öldrickandet eftersom vi var på SM i hembryggt öl och provade mängder med fantastiska öl.

Men snart är det dags att prova lite öl igen och det är även dags för det första kapitlet i glasexperimentet snart. Det sägs ju att glaset är av stor betydelse för drycken. När det kommer till utseende och känsla är det ju ganska självklart men när det kommer till doft och smak är det inte lika självklart. Inte för oss i alla fall. Hur stor inverkan har glaset på smak och doft egentligen? Det ska vi prova.

Det vi har tänkt göra då är att vi först provar ett öl ur ett referensglas (troligtvis kupa), sedan provar vi samma öl ur en rad andra glas och jämför mot referensglaset. Självklart så halvfyller vi bara glasen efter som vi är ansvarsfulla öldrickare, plus att vi vill kunna snurra runt ölet i glaset. Vi har också tänkt att vi ska göra samma test med tre olika öl. Ett öl med betoning på humle, ett med betoning på malt och så förstås ett med betoning på jäst. Skriv gärna en kommentar om ni tycker att vi glömt något.

Tyvärr saknar humlörernas glasförråd pilsnerflöjt och kalk men istället finns det vinglas och jättestora vinglas. Dessutom finns det tre varianter av veteölsglas, amerikanskt pintglas och nonic, så förstås några varianter av tumbler. Nu ska det bara sållas bland alla glas och få ihop tid till en humlörkväll så bär det av mot ny kunskap om glas.

HÄR är även en länk till ofiltrerat.ses "glasvecka" mycket intressant läsning.

Här är även en bild på humle som vägs upp till torrhumling så att vi kommer ha ett välhumlat öl till första experimentet.

onsdag 21 april 2010

Brakspear Bitter

Det är dåligt om riktigt god folköl men några finns det. Min favorit som jag hittat hittills är Brakspear Bitter som ligger på 3,4 %.
Färgen är mörk koppar. Doften maltig, fruktig, lätt humlig och aningar av trä. Över lag ganska mustig doft. Smaken är fruktig, maltig, lite söt och med en stadig, molande beska.

Skulle passa till detta: Kvällens middag var en kanon matchning. Hemgjord hamburgare.

Mycket bra mat öl som jag köper lite då och då när jag går förbi rätt affärer. Det är även bra att den inte är särskilt stark. Det är också lite intressant att de startar jäsningen i en jästank och sedan låter den falla fritt genom luften till en ny jästank.

fredag 16 april 2010

Frithiofsson pratar öl

Efter som jag jobbar kväll idag kunde jag i godan ro dricka mitt morgonkaffe framför nyheterna. Efter som det är fredag så pratar Bengt Frithiofsson om vad man ska dricka till helgen. Jag gillar Bengt, han är rolig.

Det känns alltid lite kul när vin-människor ska förstå sig på öl. Förstå mig rätt nu, jag förklarar inte krig mot vin-människor. Jag dricker gärna vin emellanåt men jag skulle aldrig ge mig på att förklara något om vin eller sprit om inte gjort min läxa. Han har små poänger i vad han sägen i klippet här men att kalla öl för "inte öl" är bara dumt.
I förra inlägget gjorde jag någon form av kärleksförklaring till min ungdom och dessa sentimentala känslor väcktes av S:t Eriks pilsner, den gillar Bengt inte alls. Intressant.

Nå, se själva istället för att läsa mitt gnäll.


Ps. Jag lovar, det kommer en recension snart Ds.

torsdag 15 april 2010

Öl som väcker minnen

Jag sitter här och dricker en S:t Eriks pilsner och den får mig att tänka lite på en öl jag drack mycket av när jag var mellan 16 och 18 år. S:t Eriks pilsner är en god öl men det blir ingen recension men det är ett mycket bra exempel på pilsner med en amerikansk twist utan att det blir för mycket. Det öl den får mig att tänka på är i alla fall Egger 3,5% eller Egger leicht som den verkar heta nu för tiden. Jag vet inte varför jag plötsligt tänker på den. Det kanske är den tydliga malt bilden, den fasta beskan eller helt enkelt att jag inte särskilt ofta dricker öl av den här typen längre. Undrar vad min ungdoms jag hade tyck om S:t Eriks pilsner?

Egger var i alla fall en sån billig öl, även en 16-åring hade råd att dela en platta med en kompis en helg, som man hittade i små livsmedelsaffärer där 16-åringar fick handla öl. Jag minns inte alls hur den smakade. Men samtidigt kanske inte det primära målet var samma som det är idag. Det jag däremot minns är att vi alltid drack våra Egger rumstempererade för att de smakade ”urk” när de var kalla. Det finner jag mycket intressant idag och skulle vilja prova en Egger idag och kanske ta reda på vad det var som smakade så illa när den var kall, eller om det helt enkelt var en vana att inte kunna kyla sina öl efter som föräldrarna ofta också ville kolla i kylen. En annan kul grej är att det stod något i stil med bryggd enligt renhetslagen från 1516 på baksidan och vi stackars ovetande ungdomar trodde att det hade att göra med hur rent bryggeriet var. Det är tur att man vet bättre idag. Har ni några intressanta historier från ungdomen? Eller kanske ännu viktigare, vet någon var man kan hitta Egger idag så att jag kan få prova den mer lite mer tränade smaklökar?

måndag 5 april 2010

Juxipuxiduxi.. Point

Efter mycket jobb, långa dagar och två bryggningar under loppet av en vecka så är det väl dags att dricka öl. Mitt val i kväll faller på BrewDog Cambridge Stone Juxtaposition Black Pilsner. Lite intressant ska det bli då jag inte druckit något som är trist från Stone, BrewDog är roliga och deras goda öl är goda och de andra bättre än en stor stark. Cambridge vet jag inget om förutom att det finns ett företag som gör prisvärda stereogrejer som heter så.

Färgen påminner om Coca-cola. Skummet är lite smutsbrunt.

Doften är komplex. De tre dofterna som är mest framträdande är kol/aska, syntetisk jordgubb och peppar. Utöver det hittar man malt, karamell och något som lutar åt varm banan.

Smaken är även den mycket komplex. Men aska/kol återkommer men här och en lätt syrlighet som liknar den i Coka-cola. Ganska söt med tydliga brända toner, även sötman liknar den i Coca-cola. Brända mandlar, rostat bröd. Beskan är som den beska som kommer när man var liten och av någon anledning fick mjölken från maskrosor i munnen.

Bra, välbalanserad öl. Komplex och mycket intressant, det känns som att den hela tiden byter skepnad medan man tar sig igenom flaskan. Med olika smaker och dofter som kommer och går. Några av de dofter och smakerna är trä, kaffe med socker, vanilj, apelsinskal. Jag finner det mycket intressant att jag lite oväntat hittar Coca-cola i utseende och smak. God öl i alla fall som jag nog ska ta och köpa någon till av.

Skulle passa till detta: Söt choklad.

tisdag 23 mars 2010

Något annat än påsköl

Velade ganska länge innan jag bestämde mig för vad jag skulle dricka för öl i kväll och kollade runt lite på ölbloggarna runt om i Sverige. Jag insåg ganska fort att folk dricker påsköl just nu men det kändes inte rätt med vädret som råder i min stad. Så jag kikade lite på vad jag hade i gömmorna och hittade Verdi imperial stout. Det är en imperial stout på 8,2% från Italien som är bryggd med chili. Den släpptes i december 08 så jag har haft denna i mitt lilla förråd en stund nu, det är väl dags att de plats åt något annat.

Den ser helt svart ut med ett brunt skum som faller fort.
Doften är mild med rostad malt, bränt gummi, syrligt kaffe, kakao. Till en början känner man lite vass alkohol i doften men ju längre den står ju mer förvandlas den vassa alkoholen till något liknade portvin, dadlar och kanske lite kola.

Det första jag tänker när jag får vätskan i munnen är "oj vilken silkeslen munkänsla". Vidare smakar den rostad malt, sötma, karamelliserat socker, väldigt lite beska, mörk choklad, grön paprika, kola och en aning aska. När man sväljer så sköljer en våg av hetta över tungan. Gott.

Intressant öl som är löjligt lättdrucken för att vara en imperial stout. Sötman som finns där är mycket välbalanserad. Hettan som kommer efteråt är väldigt kul och det är möjligt att ölet hade varit för sött utan hettan.
Men jag är lite förundrad över att den bytte karaktär så drastiskt efter en stund. Den var inte särskilt kall när jag hällde upp den, snarare sval. Är det möjligt att den fick stå och lufta/andas som ett vin och då bytte karaktär? Någon som vet?

Skulle passa till detta: Skaldjur

onsdag 17 mars 2010

Kort från Blåkulla

Färgen är mellanmörk och brun. Den blixtrar till i körsbärsrött när glaset förs under lysrörslampan.

Doften innehåller en lätt mustighet som påminner om sött mörkt bröd. Mogen frukt. Rena malttoner.

Först kommer en maltsötma, av lagertyp, in mot tungan. Därefter bränd lagermalt, rågbröd. Och en lätt och angenäm beska i avslutningen.

En ganska enkel, om än välbalanserad, matvänlig ale som påminner om mörk lager.

Passar säkert bra till påskmaten, säger jag utan att jag riktigt hittar "påsken" i denna ekologiska Blåkulla Påsköl från Slottkällans.

måndag 15 mars 2010

Svart choklad stout i år igen.

Black chocolate stout från Brooklyn brewery köpte jag några stycken förra året och gillade skarpt och tänkte att ett svart öl på 10% låter mycket lagringsvänligt. Så jag ställde undan en flaska som jag drack för inte allt för länge sedan. Recensionen på årets ser ut som följer.

En mycket mörk, nästan svart öl med skiftningar i brunrött. Skummet är latte färgat men sjunker ganska snabbt ner till ett inte helt heltäckande lock.
Doften är i första hand mjuk med inslag av mörkrostat kaffe, choklad, alkohol och kanske en liten blommighet.
Smaken är det mest intressanta. Söt choklad, chokladkaffetryfflar, lite lakrits plus aningar av portvin. Det är så det börjar i alla fall sen när man sväljer händer det grejer. Först sköljer en syrlighet över tungan och lämnar nästan ingen sötma kvar sen kommer smaken av starkt kaffe (inte espresso) som följs av högprocentig choklad. Munnen blir även sådär torr som den kan bli av sådan choklad.

Skulle passa till denna: Chokladtryfflar

Nå hur var den nya mot den som stått och mognat ett år? Jag trodde ju att den skulle utveckla mer av portvins tonerna och bli lite rundare. Så var det inte. Den som var ett år gammal var mycket syrligare och tunnare, inte alls fylligare som jag ville att den skulle bli.
Kan det vara resultatet av en liten infektion?

fredag 12 mars 2010

Releaseparty

Fredagen 12/3 hade vi releaseparty för vår dryckesblogg "Humlörerna". Så här friade vi lanseringen av vår blogg.
  • Aventinus Weizen Eisbock
  • Mohawk Rye "Rypa" (IPA)
  • Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
  • Hemlagad Oatmeal Stout
Vi hoppas att ni kommer att trivas och besöka oss emellanåt.

Skål!

Humlörerna

Öl Vs. Vin

Ett föredrag av Dr. Charles Bamforth om en av de böcker han skrivit där han jämför öl och vin. Mycket roligt att titta och lyssna på. De som känner till Dr. Bamforth sedan tidigare känner nog också till att han är ganska partisk. Men har ni en timme över så tycker jag att ni ska titta på detta klipp. Tyvärr är det någon på google/youtube som har klippt föredraget tre minuter in men fortsätt titta, efter fyra minuter in är klippet orört.

torsdag 11 mars 2010

Smal öl, stor aktör

"No bling, only high quality parts and a lot of torque. Just like a Hot Rod."
Först måste jag konstatera att jag hade en del förutfattade meningar om Spendrups Pistonhead. Efter att på krogar, pubar, restauranger och i öltält druckit Spendrup-lager i (o)lika tappningar har jag byggt upp ett slags grundhållning mot Spendrup-lager som inte är helt lätt att bara glömma bort. Den har alltför många gånger varit en "stor stark". Den har, med andra ord, många gånger druckits som ett glas kolsyrat vatten som man blir glad av. Så, trots att jag borde ha en ganska bra utgångspunkt när jag nu ska recensera Pistonhead måste jag samtidigt erkänna att jag faktiskt inte har någon egentlig uppfattning om hur Spendrups Export smakar, doftar eller ser ut. Och det hade kanske varit bra om jag visste det, för den är tydligen "vägledande för den Spendrupska smaken".

Sedan kan jag heller inte bortse från att Spendrups är Spendrups.

Och längre än så hann jag inte; recensionen fick, just här, ett abrupt slut för en dryg månad sedan. Glaset är sedan länge tomt (på Pistonhead), men som den hängivna recensent jag är köpte jag mig ännu en flaska av Spendrups Pistonhead för att kunna fortsätta recensionen.

Spendrups är Spendrups, skrev jag ovan. Med detta menar jag endast att man kanske tenderar att dra vissa (felaktiga?) slutsatser om ett öl, bara för att det kommer från ett kommersiellt framgångsrikt bryggeri. Men nog om detta.

Färgen är skiftar i ljus bärnsten och på toppen vilar ett tunt och lätt lagerlikt skum. Ölet är något mörkare än vad jag från början trodde och förvåning finns delvis kvar vid denna andra provning.

Doften är lätt lagrigt maltig. Med tanke på att ölet har bryggts med fyra sorters humle (Magnum, Cascade, Saazer och Amarillo) förväntar jag mig humlekaratäristiska dofter, som dessvärre uteblir. Någonstans i botten anar jag torkad humleblom som om den vore kraftigare skulle ge doften en somrig fräschör.

En svag maltbeska tillsammans med en banal lagersötma är de starkast framträdande smakerna. Den utlovade humlen är förskjuten till periferin. Men humlen finns där och gör ölen drickbar.

Det var hit jag inte ville komma: Vad är det för skillnad mellan en Pistonhead och en stor stark från samma bryggeri? Som tur är kan jag svara: "Jag vet inte". Men skulle jag kunna (miss-) ta den för en stor stark? Ja, även om den är en bättre sådan.

Någonstans blev det, tyvärr, fel. Denna öl behöver sitt "bling"!

tisdag 23 februari 2010

Fox barrel cider

Inte världens längsta recension nu men en liten snabbis.

Fox barrel hard cider. En ganska ordinär cider som är väldigt lik det du kan köpa på din lokala livsmedelshandel.
Den luktar som den cider jag vuxit upp med och smakar så också. Det som skiljer sig är att i smaken finns det en något vass otrevlig smak som ger med sig ganska fort. Men det är troligtvis jag som vänjer mig inte smaken som ger med sig.

Spring beer

Dags för Dugges spring beer.
Orange färg och ordentligt disig. Jag minns inte att den var så disig när jag ställde in den i kylen så jag tänker att det lutar åt köldgrumling (När proteiner från malten blir synliga när ölet blir kallt. Om man låter det stå längre i kylen så faller "problemet" till botten) men det är absolut inget som stör mig i alla fall.

Luktar citrus, mycket amerikansk humle, fruktig, persikopuré. Men den första doften jag känner är tändsticksask. Sen smyger det sig på en jag-känner-igen-det-här-doft, aningen syrlig doft. Kan det vara något i humleväg? Amarillo? Cascade? Jag bestämmer mig för att det är Cascade innan jag tar första smaken.

I smaken hittar jag en distinkt beska och en mindre distinkt beska. Beskan kommer liksom i två lager. Förutom beskan så finner jag en liten kryddighet, aningen malt och ganska fruktighet. Jag hittar även lite brännt socker och karamell. Sen kommer det där jag känner igen, igen. Här får jag vatten på min kvarn, det är den där intressanta kattpiss-kvaliteten som Cascade har ibland. Inte något negativt utan den bara smakar så.

Helt klart en bra öl att dricka när man sitter ute i sommarsolen med lite kompisar och har det bra. Så det kommer nog bli ett par i sommar. Är detta samma som Lager no.1 som jag drukit tidigare? Känns som att det är nästan samma men bara nästan.


Skulle passa till detta: Jag tror sushi skulle vara utmärkt till detta.

söndag 21 februari 2010

Vilken mus(a)!

Harviestouns musa är en mus, och en irritabel sådan om man ska tro etikettexten på Harviestoun Bitter & Twisted. Musen kan också stoltsera (kanske är det därför den är så irritabel) med att ha vunnit WBA år 2007.

Färgen påminner om lager. Sedd i skrivbordslampas lysrörsvita ljus är den guldaktig, kanske något mörkare.

I doften är humlen fruktig med en dragning åt citrus. Detta tillsammans med en fin maltsötma som ger en len fyllighet — nästan som honung. Sedan följer en lätt förnimmelse av jäst och rått aromatiskt grönt gräs.

Först slår en delikat maltsötma in mot tungan. Strax därpå framträder humlen med viss komplexitet: en fräsch citrusarom som dröjer kvar långt efteråt; en aromatisk karaktär som påminner om maltens bastoner och som sedan glider ut i angenäm beska. Beskan kommer i två omgångar: först är beskan ljus och harmonierar med citrusaromen, medan den mot slutet mörknar och landar längre bak i munnen tillsammans med sötman.

Det finns en tendens till att sötman över lag blir alltför framträdande, något som kunde anas redan i doften, men detta är så gott som omärkbart.

Mot slutet, när en fjärdedel av ölen återstod, fick jag till mitt stora förtret "humlenäsa". Att bli snuvad på den sista fjärdedelen av en så här god öl är högst irriterande.

lördag 20 februari 2010

På burk

"An attractive red colour with a violet rim."



Flasköl låter bättre än burköl och flaskvin låter bättre än lådvin. Men hur låter burkvin?

Det ser ut som rödvin: medelrött som övergår i lila vid olika ljusbrytningar. Med lite vilja hittar jag faktiskt den "violetta kanten"; det är ytan de syftar på. På glasets insida framträder tydliga alkoholgardiner.

I doften hittar jag milda örter, lakritstoner, färsk citrus och framför allt påträngade alkohol. Hur mycket jag än snurrar vinet och spänner näsmusklerna förmår jag inte locka fram dofterna och de förblir, med undantag för alkoholen, diffusa och passiva.

Smaken är lätt fruktig med inslag av citrusskal och förvånansvärt lite alkohol, utan att säga att den inte är framträdande. Kroppen är minimal, trots alkoholen (13,5 %). Vinet saknar emellertid mycket av den bittra och syntetiska bismak som icke komplexa (billiga) viner kan ha.

Vinet kan kallas ungdomligt, men kanske snuddar det vid infantilt. Tanken på att servera Hill Tempranillo i en spansk strandbar med lite is och några fruktbitar förefaller mig inte helt orimlig. Kanske skulle den kunna säljas isande kall tillsammans med vattnet i vätskeautomaterna?

onsdag 17 februari 2010

High Tide Fresh Hop IPA






Bilden föreställer en mindre glad Drutten.






Denna bild däremot föreställer en glad Drutten som ser en ljus hö-färgad vätska med ett kompakt skum som ligger kvar länge. Doften är relativt stor, inte jätte som med en annan blöthumlad öl jag känner till men stor. I doften hittar man fräsch humle (konstigt vore väl annat), lite gräs, citrus, (och andra) tropiska frukter och brödjäst.

I smaken upplevde jag en intressant förändring. Som hembryggare är den visserligen känd sedan tidigare men. Först när jag hällde upp den var den ganska klar, endast lite dimmig och hade en ganska vass beska och inte så extremt mycket intressanta smaker. Men i slutet av flaskan så följde mer och mer av bottensatsen i flaskan med och den blev mildare, fruktigare... Godare! Plus att B vitaminer är bra för dig. Smakerna då. Aprikospuré, citrus, aningen luddig i smakerna. Det finns mycket som är svårt att sätta fingret på helt enkelt. Lite söt men med en beska som klarar av att bära söttman. Det är en mycket god och välbalanserad öl.

Skulle passa till detta: Fräscha frukter, sallad och liknade.





Bonusbild: Inte ofta jag tycker att en öl är sexig men mitt öga säger mig att detta är svårt att slå. På bild i alla fall, skummet tar över glaset, jästen rinner i glaset som på en belgare det är förstås mitt fel inte bryggeriet men det blev ju en sexig bild.

söndag 14 februari 2010

Ojojoj.


Japp. Det är dags igen för en norrbagge. Dark force från norska Haandbryggeriet.

När jag börjar hälla upp den så exploderar det till ett så stort skum att jag måste sluta hälla, inte bara hälla lite långsammare som jag brukar göra, utan sluta helt. Färgen är kolsvart men när man lutar glaset ordentligt så kan man se att den skiftar lite i rött. Skummet är latte färgar.

Doften är inte mycket att orda om lite syrlig och aningen malt. Som en ganska tråkig stout. Inte direkt något som höjer förväntningarna.

Smaken däremot. BOOOMM!!! Samma explosion som skummet. Lite syrlig från rostade malter, torkade frukter och en rejält intensiv kaffesmak kanske till och med lite bränt kaffe fast utan garvsyra. Fantastiskt. Man känner inte alkoholen i doften och inte direkt i smaken heller det är mer en indirekt alkohol man känner på utandningen. Mer då? Lite jordig, behaglig beska. Otroligt välbalanserad och skön att dricka.
De kallar alltså detta för en "double extreme imperial wheat stout" och det är väl kanske passande för en stout på 9% med vete. Grymt god i alla fall.

Skulle passa till denna: En bit mustig mörk choklad eller kanske något söt nogat.

söndag 7 februari 2010

Hop Ottin´ IPA

Första ölen jag dricker från Anderson valley Brewing company. Hop Ottin´ ska tydligen betyda "hårt arbetande humle" på den lokala dialekten som utvecklades i Anderson valley i slutet på 1800-talet.

Den är helt klar och har en relativt mörk koppar färg och utvecklar ett stort skum med stora bubblor när man häller upp den. Som ni ser på bilden så fyller skummet mer än hela mitt nonic glas vilket borde betyda att det är mer än 2 dl bara skum. Men det är kanske inte så mycket att prata om egentligen efter som det snabbt faller tillbaka och bara lämnar ett lite lock på ytan.
Doften är till en början färsk och fräsch citrusig humle med lite bubbelgumtoner men det lägger sig lika snabbt som skummet. Kvar blir torkade frukter, sirap, karamell, liten kryddighet och citrus som drar åt det syrliga hållet. När jag tänker efter finns nog både apelsin och syrligare citrus i doften.
Smaken är söt och karamellig, anningar av choklad, apelsin och lite pepprig humle till en början. Sedan kommer en skön beska som ligger kvar på tungan och myser en ganska bra stund. Lite trist är att man kan hitta små metalliska aningar men det är inte särskilt påträngande. Beskan ligger kvar en ganska lång stund och når något blommigt i smaken som blir kvar.

Detta är helt klart en bra öl. Välbalanserad, god med stor hinkabillitet. Mer en sådan öl man dricker några stycken i ett festligare sällskap än något annat men då blir ju problemet att den ligger på 7% och man kan bli ganska avtrubbad efter ett par.

Skulle passa till denna: Plockmat.

onsdag 3 februari 2010

Old stock ale 2009


Jag kommer hem från jobbet och känner att jag är värd en belöning efter två långa dagar så jag tittar i kylen och funderar lite på vad man kan belöna sig med en kall, blåsig, snöig dag som denna. Ljust och syrligt eller mörkt och starkt. Jag bestämmer mig tillslut för mellanmörkt och skitstarkt kan passa detta ogästvänliga klimat. Old stock ale 09 från North coast brewing Co. Sedan konstaterar jag lite lugnt för mig själv att det är för kallt i min kyl för att den ska gå att dricka bumms.

Den är mörkt gyllenfärgad, lite som smutsig koppar med en sådan skumkrona som växer en stund efter att man slutat hälla. Den ger dock med sig ganska fort och lämnar inga skumrester på glaset. Doften är helt klart rätt för vädret.Söt doft, som kan liknas med sirap. Kanske en liten aning av humle men helt klart är att det finns en del fräscha frukter, en del torkade frukter och en del sötlakrits. Bland frukterna hittar jag lite mango och aprikos. Man hittar också en portion alkohol. En helt klart mustig doft.
Så till smaken då. Ganska söt och en gnutta syrlig och här kommer lakritsen tillbaka ihop med choklad. En lite spännande fatkaraktär, inte alls tydlig men den finns där. En värmande alkohol som inte går av för hackor. Det är lite samma smak/känsla som man får av sprit som systembolaget beskriver som "eldig". Marmelad och lite salt.

Helt klart en njutbar öl som gör sig utmärkt i sällskap med detta outhärdliga väder.

Skulle passa till detta: En skiva surdegsbröd med någon mild ost på.