tisdag 23 februari 2010

Fox barrel cider

Inte världens längsta recension nu men en liten snabbis.

Fox barrel hard cider. En ganska ordinär cider som är väldigt lik det du kan köpa på din lokala livsmedelshandel.
Den luktar som den cider jag vuxit upp med och smakar så också. Det som skiljer sig är att i smaken finns det en något vass otrevlig smak som ger med sig ganska fort. Men det är troligtvis jag som vänjer mig inte smaken som ger med sig.

Spring beer

Dags för Dugges spring beer.
Orange färg och ordentligt disig. Jag minns inte att den var så disig när jag ställde in den i kylen så jag tänker att det lutar åt köldgrumling (När proteiner från malten blir synliga när ölet blir kallt. Om man låter det stå längre i kylen så faller "problemet" till botten) men det är absolut inget som stör mig i alla fall.

Luktar citrus, mycket amerikansk humle, fruktig, persikopuré. Men den första doften jag känner är tändsticksask. Sen smyger det sig på en jag-känner-igen-det-här-doft, aningen syrlig doft. Kan det vara något i humleväg? Amarillo? Cascade? Jag bestämmer mig för att det är Cascade innan jag tar första smaken.

I smaken hittar jag en distinkt beska och en mindre distinkt beska. Beskan kommer liksom i två lager. Förutom beskan så finner jag en liten kryddighet, aningen malt och ganska fruktighet. Jag hittar även lite brännt socker och karamell. Sen kommer det där jag känner igen, igen. Här får jag vatten på min kvarn, det är den där intressanta kattpiss-kvaliteten som Cascade har ibland. Inte något negativt utan den bara smakar så.

Helt klart en bra öl att dricka när man sitter ute i sommarsolen med lite kompisar och har det bra. Så det kommer nog bli ett par i sommar. Är detta samma som Lager no.1 som jag drukit tidigare? Känns som att det är nästan samma men bara nästan.


Skulle passa till detta: Jag tror sushi skulle vara utmärkt till detta.

söndag 21 februari 2010

Vilken mus(a)!

Harviestouns musa är en mus, och en irritabel sådan om man ska tro etikettexten på Harviestoun Bitter & Twisted. Musen kan också stoltsera (kanske är det därför den är så irritabel) med att ha vunnit WBA år 2007.

Färgen påminner om lager. Sedd i skrivbordslampas lysrörsvita ljus är den guldaktig, kanske något mörkare.

I doften är humlen fruktig med en dragning åt citrus. Detta tillsammans med en fin maltsötma som ger en len fyllighet — nästan som honung. Sedan följer en lätt förnimmelse av jäst och rått aromatiskt grönt gräs.

Först slår en delikat maltsötma in mot tungan. Strax därpå framträder humlen med viss komplexitet: en fräsch citrusarom som dröjer kvar långt efteråt; en aromatisk karaktär som påminner om maltens bastoner och som sedan glider ut i angenäm beska. Beskan kommer i två omgångar: först är beskan ljus och harmonierar med citrusaromen, medan den mot slutet mörknar och landar längre bak i munnen tillsammans med sötman.

Det finns en tendens till att sötman över lag blir alltför framträdande, något som kunde anas redan i doften, men detta är så gott som omärkbart.

Mot slutet, när en fjärdedel av ölen återstod, fick jag till mitt stora förtret "humlenäsa". Att bli snuvad på den sista fjärdedelen av en så här god öl är högst irriterande.

lördag 20 februari 2010

På burk

"An attractive red colour with a violet rim."



Flasköl låter bättre än burköl och flaskvin låter bättre än lådvin. Men hur låter burkvin?

Det ser ut som rödvin: medelrött som övergår i lila vid olika ljusbrytningar. Med lite vilja hittar jag faktiskt den "violetta kanten"; det är ytan de syftar på. På glasets insida framträder tydliga alkoholgardiner.

I doften hittar jag milda örter, lakritstoner, färsk citrus och framför allt påträngade alkohol. Hur mycket jag än snurrar vinet och spänner näsmusklerna förmår jag inte locka fram dofterna och de förblir, med undantag för alkoholen, diffusa och passiva.

Smaken är lätt fruktig med inslag av citrusskal och förvånansvärt lite alkohol, utan att säga att den inte är framträdande. Kroppen är minimal, trots alkoholen (13,5 %). Vinet saknar emellertid mycket av den bittra och syntetiska bismak som icke komplexa (billiga) viner kan ha.

Vinet kan kallas ungdomligt, men kanske snuddar det vid infantilt. Tanken på att servera Hill Tempranillo i en spansk strandbar med lite is och några fruktbitar förefaller mig inte helt orimlig. Kanske skulle den kunna säljas isande kall tillsammans med vattnet i vätskeautomaterna?

onsdag 17 februari 2010

High Tide Fresh Hop IPA






Bilden föreställer en mindre glad Drutten.






Denna bild däremot föreställer en glad Drutten som ser en ljus hö-färgad vätska med ett kompakt skum som ligger kvar länge. Doften är relativt stor, inte jätte som med en annan blöthumlad öl jag känner till men stor. I doften hittar man fräsch humle (konstigt vore väl annat), lite gräs, citrus, (och andra) tropiska frukter och brödjäst.

I smaken upplevde jag en intressant förändring. Som hembryggare är den visserligen känd sedan tidigare men. Först när jag hällde upp den var den ganska klar, endast lite dimmig och hade en ganska vass beska och inte så extremt mycket intressanta smaker. Men i slutet av flaskan så följde mer och mer av bottensatsen i flaskan med och den blev mildare, fruktigare... Godare! Plus att B vitaminer är bra för dig. Smakerna då. Aprikospuré, citrus, aningen luddig i smakerna. Det finns mycket som är svårt att sätta fingret på helt enkelt. Lite söt men med en beska som klarar av att bära söttman. Det är en mycket god och välbalanserad öl.

Skulle passa till detta: Fräscha frukter, sallad och liknade.





Bonusbild: Inte ofta jag tycker att en öl är sexig men mitt öga säger mig att detta är svårt att slå. På bild i alla fall, skummet tar över glaset, jästen rinner i glaset som på en belgare det är förstås mitt fel inte bryggeriet men det blev ju en sexig bild.

söndag 14 februari 2010

Ojojoj.


Japp. Det är dags igen för en norrbagge. Dark force från norska Haandbryggeriet.

När jag börjar hälla upp den så exploderar det till ett så stort skum att jag måste sluta hälla, inte bara hälla lite långsammare som jag brukar göra, utan sluta helt. Färgen är kolsvart men när man lutar glaset ordentligt så kan man se att den skiftar lite i rött. Skummet är latte färgar.

Doften är inte mycket att orda om lite syrlig och aningen malt. Som en ganska tråkig stout. Inte direkt något som höjer förväntningarna.

Smaken däremot. BOOOMM!!! Samma explosion som skummet. Lite syrlig från rostade malter, torkade frukter och en rejält intensiv kaffesmak kanske till och med lite bränt kaffe fast utan garvsyra. Fantastiskt. Man känner inte alkoholen i doften och inte direkt i smaken heller det är mer en indirekt alkohol man känner på utandningen. Mer då? Lite jordig, behaglig beska. Otroligt välbalanserad och skön att dricka.
De kallar alltså detta för en "double extreme imperial wheat stout" och det är väl kanske passande för en stout på 9% med vete. Grymt god i alla fall.

Skulle passa till denna: En bit mustig mörk choklad eller kanske något söt nogat.

söndag 7 februari 2010

Hop Ottin´ IPA

Första ölen jag dricker från Anderson valley Brewing company. Hop Ottin´ ska tydligen betyda "hårt arbetande humle" på den lokala dialekten som utvecklades i Anderson valley i slutet på 1800-talet.

Den är helt klar och har en relativt mörk koppar färg och utvecklar ett stort skum med stora bubblor när man häller upp den. Som ni ser på bilden så fyller skummet mer än hela mitt nonic glas vilket borde betyda att det är mer än 2 dl bara skum. Men det är kanske inte så mycket att prata om egentligen efter som det snabbt faller tillbaka och bara lämnar ett lite lock på ytan.
Doften är till en början färsk och fräsch citrusig humle med lite bubbelgumtoner men det lägger sig lika snabbt som skummet. Kvar blir torkade frukter, sirap, karamell, liten kryddighet och citrus som drar åt det syrliga hållet. När jag tänker efter finns nog både apelsin och syrligare citrus i doften.
Smaken är söt och karamellig, anningar av choklad, apelsin och lite pepprig humle till en början. Sedan kommer en skön beska som ligger kvar på tungan och myser en ganska bra stund. Lite trist är att man kan hitta små metalliska aningar men det är inte särskilt påträngande. Beskan ligger kvar en ganska lång stund och når något blommigt i smaken som blir kvar.

Detta är helt klart en bra öl. Välbalanserad, god med stor hinkabillitet. Mer en sådan öl man dricker några stycken i ett festligare sällskap än något annat men då blir ju problemet att den ligger på 7% och man kan bli ganska avtrubbad efter ett par.

Skulle passa till denna: Plockmat.

onsdag 3 februari 2010

Old stock ale 2009


Jag kommer hem från jobbet och känner att jag är värd en belöning efter två långa dagar så jag tittar i kylen och funderar lite på vad man kan belöna sig med en kall, blåsig, snöig dag som denna. Ljust och syrligt eller mörkt och starkt. Jag bestämmer mig tillslut för mellanmörkt och skitstarkt kan passa detta ogästvänliga klimat. Old stock ale 09 från North coast brewing Co. Sedan konstaterar jag lite lugnt för mig själv att det är för kallt i min kyl för att den ska gå att dricka bumms.

Den är mörkt gyllenfärgad, lite som smutsig koppar med en sådan skumkrona som växer en stund efter att man slutat hälla. Den ger dock med sig ganska fort och lämnar inga skumrester på glaset. Doften är helt klart rätt för vädret.Söt doft, som kan liknas med sirap. Kanske en liten aning av humle men helt klart är att det finns en del fräscha frukter, en del torkade frukter och en del sötlakrits. Bland frukterna hittar jag lite mango och aprikos. Man hittar också en portion alkohol. En helt klart mustig doft.
Så till smaken då. Ganska söt och en gnutta syrlig och här kommer lakritsen tillbaka ihop med choklad. En lite spännande fatkaraktär, inte alls tydlig men den finns där. En värmande alkohol som inte går av för hackor. Det är lite samma smak/känsla som man får av sprit som systembolaget beskriver som "eldig". Marmelad och lite salt.

Helt klart en njutbar öl som gör sig utmärkt i sällskap med detta outhärdliga väder.

Skulle passa till detta: En skiva surdegsbröd med någon mild ost på.