Smal öl, stor aktör

"No bling, only high quality parts and a lot of torque. Just like a Hot Rod."

Först måste jag konstatera att jag hade en del förutfattade meningar om Spendrups Pistonhead. Efter att på krogar, pubar, restauranger och i öltält druckit Spendrup-lager i (o)lika tappningar har jag byggt upp ett slags grundhållning mot Spendrup-lager som inte är helt lätt att bara glömma bort. Den har alltför många gånger varit en "stor stark". Den har, med andra ord, många gånger druckits som ett glas kolsyrat vatten som man blir glad av. Så, trots att jag borde ha en ganska bra utgångspunkt när jag nu ska recensera Pistonhead måste jag samtidigt erkänna att jag faktiskt inte har någon egentlig uppfattning om hur Spendrups Export smakar, doftar eller ser ut. Och det hade kanske varit bra om jag visste det, för den är tydligen "vägledande för den Spendrupska smaken".

Sedan kan jag heller inte bortse från att Spendrups är Spendrups.

Och längre än så hann jag inte; recensionen fick, just här, ett abrupt slut för en dryg månad sedan. Glaset är sedan länge tomt (på Pistonhead), men som den hängivna recensent jag är köpte jag mig ännu en flaska av Spendrups Pistonhead för att kunna fortsätta recensionen.

Spendrups är Spendrups, skrev jag ovan. Med detta menar jag endast att man kanske tenderar att dra vissa (felaktiga?) slutsatser om ett öl, bara för att det kommer från ett kommersiellt framgångsrikt bryggeri. Men nog om detta.

Färgen är skiftar i ljus bärnsten och på toppen vilar ett tunt och lätt lagerlikt skum. Ölet är något mörkare än vad jag från början trodde och förvåning finns delvis kvar vid denna andra provning.

Doften är lätt lagrigt maltig. Med tanke på att ölet har bryggts med fyra sorters humle (Magnum, Cascade, Saazer och Amarillo) förväntar jag mig humlekaratäristiska dofter, som dessvärre uteblir. Någonstans i botten anar jag torkad humleblom som om den vore kraftigare skulle ge doften en somrig fräschör.

En svag maltbeska tillsammans med en banal lagersötma är de starkast framträdande smakerna. Den utlovade humlen är förskjuten till periferin. Men humlen finns där och gör ölen drickbar.

Det var hit jag inte ville komma: Vad är det för skillnad mellan en Pistonhead och en stor stark från samma bryggeri? Som tur är kan jag svara: "Jag vet inte". Men skulle jag kunna (miss-) ta den för en stor stark? Ja, även om den är en bättre sådan.

Någonstans blev det, tyvärr, fel. Denna öl behöver sitt "bling"!