tisdag 23 mars 2010

Något annat än påsköl

Velade ganska länge innan jag bestämde mig för vad jag skulle dricka för öl i kväll och kollade runt lite på ölbloggarna runt om i Sverige. Jag insåg ganska fort att folk dricker påsköl just nu men det kändes inte rätt med vädret som råder i min stad. Så jag kikade lite på vad jag hade i gömmorna och hittade Verdi imperial stout. Det är en imperial stout på 8,2% från Italien som är bryggd med chili. Den släpptes i december 08 så jag har haft denna i mitt lilla förråd en stund nu, det är väl dags att de plats åt något annat.

Den ser helt svart ut med ett brunt skum som faller fort.
Doften är mild med rostad malt, bränt gummi, syrligt kaffe, kakao. Till en början känner man lite vass alkohol i doften men ju längre den står ju mer förvandlas den vassa alkoholen till något liknade portvin, dadlar och kanske lite kola.

Det första jag tänker när jag får vätskan i munnen är "oj vilken silkeslen munkänsla". Vidare smakar den rostad malt, sötma, karamelliserat socker, väldigt lite beska, mörk choklad, grön paprika, kola och en aning aska. När man sväljer så sköljer en våg av hetta över tungan. Gott.

Intressant öl som är löjligt lättdrucken för att vara en imperial stout. Sötman som finns där är mycket välbalanserad. Hettan som kommer efteråt är väldigt kul och det är möjligt att ölet hade varit för sött utan hettan.
Men jag är lite förundrad över att den bytte karaktär så drastiskt efter en stund. Den var inte särskilt kall när jag hällde upp den, snarare sval. Är det möjligt att den fick stå och lufta/andas som ett vin och då bytte karaktär? Någon som vet?

Skulle passa till detta: Skaldjur

onsdag 17 mars 2010

Kort från Blåkulla

Färgen är mellanmörk och brun. Den blixtrar till i körsbärsrött när glaset förs under lysrörslampan.

Doften innehåller en lätt mustighet som påminner om sött mörkt bröd. Mogen frukt. Rena malttoner.

Först kommer en maltsötma, av lagertyp, in mot tungan. Därefter bränd lagermalt, rågbröd. Och en lätt och angenäm beska i avslutningen.

En ganska enkel, om än välbalanserad, matvänlig ale som påminner om mörk lager.

Passar säkert bra till påskmaten, säger jag utan att jag riktigt hittar "påsken" i denna ekologiska Blåkulla Påsköl från Slottkällans.

måndag 15 mars 2010

Svart choklad stout i år igen.

Black chocolate stout från Brooklyn brewery köpte jag några stycken förra året och gillade skarpt och tänkte att ett svart öl på 10% låter mycket lagringsvänligt. Så jag ställde undan en flaska som jag drack för inte allt för länge sedan. Recensionen på årets ser ut som följer.

En mycket mörk, nästan svart öl med skiftningar i brunrött. Skummet är latte färgat men sjunker ganska snabbt ner till ett inte helt heltäckande lock.
Doften är i första hand mjuk med inslag av mörkrostat kaffe, choklad, alkohol och kanske en liten blommighet.
Smaken är det mest intressanta. Söt choklad, chokladkaffetryfflar, lite lakrits plus aningar av portvin. Det är så det börjar i alla fall sen när man sväljer händer det grejer. Först sköljer en syrlighet över tungan och lämnar nästan ingen sötma kvar sen kommer smaken av starkt kaffe (inte espresso) som följs av högprocentig choklad. Munnen blir även sådär torr som den kan bli av sådan choklad.

Skulle passa till denna: Chokladtryfflar

Nå hur var den nya mot den som stått och mognat ett år? Jag trodde ju att den skulle utveckla mer av portvins tonerna och bli lite rundare. Så var det inte. Den som var ett år gammal var mycket syrligare och tunnare, inte alls fylligare som jag ville att den skulle bli.
Kan det vara resultatet av en liten infektion?

fredag 12 mars 2010

Releaseparty

Fredagen 12/3 hade vi releaseparty för vår dryckesblogg "Humlörerna". Så här friade vi lanseringen av vår blogg.
  • Aventinus Weizen Eisbock
  • Mohawk Rye "Rypa" (IPA)
  • Sierra Nevada Torpedo Extra IPA
  • Hemlagad Oatmeal Stout
Vi hoppas att ni kommer att trivas och besöka oss emellanåt.

Skål!

Humlörerna

Öl Vs. Vin

Ett föredrag av Dr. Charles Bamforth om en av de böcker han skrivit där han jämför öl och vin. Mycket roligt att titta och lyssna på. De som känner till Dr. Bamforth sedan tidigare känner nog också till att han är ganska partisk. Men har ni en timme över så tycker jag att ni ska titta på detta klipp. Tyvärr är det någon på google/youtube som har klippt föredraget tre minuter in men fortsätt titta, efter fyra minuter in är klippet orört.

torsdag 11 mars 2010

Smal öl, stor aktör

"No bling, only high quality parts and a lot of torque. Just like a Hot Rod."
Först måste jag konstatera att jag hade en del förutfattade meningar om Spendrups Pistonhead. Efter att på krogar, pubar, restauranger och i öltält druckit Spendrup-lager i (o)lika tappningar har jag byggt upp ett slags grundhållning mot Spendrup-lager som inte är helt lätt att bara glömma bort. Den har alltför många gånger varit en "stor stark". Den har, med andra ord, många gånger druckits som ett glas kolsyrat vatten som man blir glad av. Så, trots att jag borde ha en ganska bra utgångspunkt när jag nu ska recensera Pistonhead måste jag samtidigt erkänna att jag faktiskt inte har någon egentlig uppfattning om hur Spendrups Export smakar, doftar eller ser ut. Och det hade kanske varit bra om jag visste det, för den är tydligen "vägledande för den Spendrupska smaken".

Sedan kan jag heller inte bortse från att Spendrups är Spendrups.

Och längre än så hann jag inte; recensionen fick, just här, ett abrupt slut för en dryg månad sedan. Glaset är sedan länge tomt (på Pistonhead), men som den hängivna recensent jag är köpte jag mig ännu en flaska av Spendrups Pistonhead för att kunna fortsätta recensionen.

Spendrups är Spendrups, skrev jag ovan. Med detta menar jag endast att man kanske tenderar att dra vissa (felaktiga?) slutsatser om ett öl, bara för att det kommer från ett kommersiellt framgångsrikt bryggeri. Men nog om detta.

Färgen är skiftar i ljus bärnsten och på toppen vilar ett tunt och lätt lagerlikt skum. Ölet är något mörkare än vad jag från början trodde och förvåning finns delvis kvar vid denna andra provning.

Doften är lätt lagrigt maltig. Med tanke på att ölet har bryggts med fyra sorters humle (Magnum, Cascade, Saazer och Amarillo) förväntar jag mig humlekaratäristiska dofter, som dessvärre uteblir. Någonstans i botten anar jag torkad humleblom som om den vore kraftigare skulle ge doften en somrig fräschör.

En svag maltbeska tillsammans med en banal lagersötma är de starkast framträdande smakerna. Den utlovade humlen är förskjuten till periferin. Men humlen finns där och gör ölen drickbar.

Det var hit jag inte ville komma: Vad är det för skillnad mellan en Pistonhead och en stor stark från samma bryggeri? Som tur är kan jag svara: "Jag vet inte". Men skulle jag kunna (miss-) ta den för en stor stark? Ja, även om den är en bättre sådan.

Någonstans blev det, tyvärr, fel. Denna öl behöver sitt "bling"!